Vart tog de vägen?

En gång i veckan har vi åkt ut till stugan efter att vi flyttade in till stan efter nyår. Huvudsakliga anledningen är att se till att fågelmaten inte tar slut. Har man en gång börjat mata så får man fortsätta och absolut inte lägga av när det blir snö och kallt. Det har jag lärt mig. Men jag har aldrig förut varit med om att fåglarna så totalt överger stället. Ifjol köpte vi en extra stor fröautomat, för att inte behöva åka ut så ofta. Men denna vinter försvinner det nästan ingenting av fröna. Förra veckan lade jag ut lite på det vanliga fågelbordet också, för det händer ibland att det fryser till i öppningarna i automaten. Men dom små rackarna har inte ätit så mycket av det heller, och förresten hade det inte frysit till den här veckan.

Vi har våra teorier om vad det kan bero på. Men för att få lite expertförklaringar ska jag faktiskt maila till Naturmorgons frågelåda på lördag morgon.

Vi får roa oss med grannens hästar istället. Nu när det är mycket snö och is, tar vi inte bilen ända fram till stugan utan ställer den på gården framme vid vägen. Då får vi tillfälle att hälsa på dessa två damer, en nordsvenska och en isländska. De uppträder som om vi var oerhört efterlängtade, när vi kliver ur bilen...

... och det är inte så konstigt, för vi har tagit för vana att ta med morötter till dom, och det där med hästminne känner ju alla till.

Nordsvenskan blir aldrig riktigt nöjd, hon är ett riktigt matvrak, verkar det som. Idag trodde hon visst att det fanns en morot även bakom örat på maken!