Akvarell

En gång i tiden trodde jag att det var en enkel sak att måla akvarell. Vattenfärger hade man ju hållit på med innan man kunde läsa. Jag tog initiativ till en studiecirkel i akvarellmålning, när jag arbetade på en folkhögskola i Småland. Vi hade en jättebra kursledare. En etablerad konstnär och illustratör. Monica Schultz heter hon och hon gör fantastiska akvareller och andra målningar med för den delen. Monica lärde mig grunderna och jag märkte snart att så enkelt var det faktiskt inte. Akvarell är bland det svåraste man kan ge sig på.

Efter de första försöken har jag gått flera kurser, bl.a. tolv dagar i Frankrike en sommar i början av 90-talet. För varje kurs jag går blir det svårare och svårare.

För några år sedan tappade jag intresset. Insåg att jag aldrig hade tillräckligt tålamod för att åstadkomma något särskilt. Och jag har faktiskt andra uttrycksmedel som ligger mig närmare till hands. Skriva t.ex.

Men tänk, att just idag tog jag fram penslar, färger, vatten, papper och allt som hör till. Och plötsligt blev det roligt igen! Vi har en låda i bastun, som jag inreder till jul och påsk med diverse pynt. Det är en gammal vinlåda, som vi fraktade hem med några goda bourginonger från Beaune för tjugo år sedan. Jag har länge tänkt att jag skulle måla en bakgrund till lådan och göra ett sommarlandskap. Jag har tröttnat på att ha påskpyntet kvar ända till jul. Jag målade ett havsmotiv fritt ur hjärtat och ställde in en liten båt, köpt i Skagen någon gång för länge sedan. Jag placerade ut lite stenar och snäckor, som jag sparat och då blev det så här:



Sedan gick vi en runda i skogen, maken och jag. Han gick raka vägen hem, men jag stannade och plockade smultron igen. De börjar nu bli övermogna, men jag fick ihop ca tre deciliter, som nu ska avnjutas som dessert till den indieninspirerande måltid, som maken planerade redan på förmiddagen.

Solen skiner, sjön ligger klarblå och spegelblank och livet är fortfarande ljuvligt.