Ett telefonsamtal med mig själv

Dagens bloggtitel fick jag av en trailer i radions P1 där någon uttalade sig som så: "Bloggen är som ett telefonsamtal till sig själv och att man gör det offentligt".
Jag har till och från under de senaste veckorna talat med mig själv och kommit fram till att jag, trots att jag i politisk mening betraktar mig som socialist, faktiskt också är konservativ och även liberal i ganska många avseenden. För tillfället är det den konservativa sidan som dominerar, efter att jag skrivit om urmödrarna och efter att ha läst lite i Vilhelm Mobergs bok, "Berättelser ur min levnad". Så här skrev Vilhelm redan 1932:
Man må omplanteras hur många gånger som helst, djupare sett utplånar man inte sitt ursprungsmärke. Man har oavslitliga rottrådar kvar i den jord, där man först vuxit. Åtminstone när hela barndomen förflyter på en enda fläck. En blodsbandets samhörighet, en känslans solidaritet med detta folk lever kvar i mig.----- jag äger dem såsom man äger sina närmaste, vilka man under alla omständigheter betraktar med varsam blick. De hör oupplösligt samman med ett skede i livet. Det är mitt folk. ----- Omvänt är jag till stor del deras. De har gett mig bestående intryck. Jag ser ännu i viss mån på tingen med deras ögon. Min barndoms omgivning visar sig alltmer som bestämmande för min inställning till sociala och mänskliga problem. Här har broddens år haft sin djupaste betydelse för mig.
Detta låter ju väldigt konservativt, för att inte säga gammaldags. Men jag tycker att det stämmer på mig. Det har inte med politik att göra. Men det kan vara ett exempel på att en "gammaldags" inställning av det här slaget kan ha lett till att jag som vuxen tagit ställning politiskt i socialistisk riktning. För mig var det textilarbetarmiljön och därmed sammanhängande föreningskultur som likt Mobergs uppväxt i bonde- och torparmiljö, blev "bestämmande för min
inställning till sociala och mänskliga problem".
Det finns så mycket tänkvärt i det här stycket av Vilhelm Moberg att det räcker till många telefonsamtal till mig själv. Jag återkommer om detta, troligen redan i nästa inlägg.