Fågelmatningen är i full gång. Tomten invaderas av småfåglar, mest mesar och nötväckor. Min favorit är f.n. tofsmesen, en liten framfusig, uppkäftig gynnare som verkar helt orädd både inför mig och andra varelser som är många gånger större. Till min glädje har också ett par talltitor dykt upp. Dom höll sig borta hela förra vintern så jag är lycklig att få se dem igen.
Jag är helt fascinerad av dessa små varelser, kan sitta och glo på dom genom köksfönstret hur länge som helst.
I år har vi skaffat en stor fröautomat som rymmer 9,5 liter. Detta för att vi ska kunna spara bensin och inte behöva åka ut till stugan enbart för att fylla på fågelborden. Nu hör det till saken att det finns andra individer än fåglar som är intresserade av solrosfrön och annat godis. Jag tänker närmast på ekorrarna. Jag accepterar att de äter av bröd och ostkanter och annat som jag lägger ut på fågelbordet, men jag gillar inte att dom snattar av solrosfröna, som är tänkta för mina små älsklingar. Ekorren skiter högaktningsfullt i detta. Att hänga automaten på en lång arm ut från stolpen och hoppas på att ekorren skulle halka på plåttaket och inte nå de begärliga fröna, visade sig vara en fågäng idé. Lösningen tills vidare är att spika fast en upp- och nervänd hängränna på den bärande armen. Det var det enda som fanns till hands för tillfället. Om inte detta funkar får det bli en helt stålskodd stolpe. Kriget fortsätter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar