Det sägs ju att historien upprepar sig och har man levt några år har man ju också hunnit erfara detta. I denna finanskrisens tid återvänder jag till Vilhelm Moberg och det han skrev 1932. Då var det väl också finansiell oro vill jag minnas. Vilhelm funderade över industrialismens konsekvenser. Han ansåg att människan inte lyckats särskilt väl med sin utveckling, utan endast lyckats göra sitt liv alltmer komplicerat.
"Fast", skriver han, "det finns ju ljusblå optimister, som tror, att en enda generation skall lyckas utföra, vad de hundra föregående misslyckats med!"
Helst skulle jag vilja citera hela stycket, men jag nöjer mig med ytterligare något. Mina läsare som inte har mött texten tidigare och som vill läsa hela rekommenderar jag att gå till biblioteket och låna boken: Berättelser ur min levnad.
Här kommer ytterligare citat, som jag tycker allt för väl stämmer på vår tid.
"Maskinen var enbart av godo så länge den nöjde sig med att tillmötesgå de rent elementära behoven. Så länge lättade den svårigheter för människan och gjorde hennes dagar och nätter drägligare. Så började den i stället torna upp svårigheter för henne genom att producera sådant, som är henne helt ovidkommande. Maskinen började frambringa behoven i stället för att tillfredsställa dem. Därmed började också innerst inne den världskris, som vi nu genomlever. Uppfinningar gjordes som inte alls angår oss. Men det låg i industriidkarnas intresse att inbilla oss, att vi inte kunde umbära deras produkter.------
Allteftersom de konstlade behoven ökats i antal, har också olusten och vantrivseln ökats hos de moderna människorna. Man sliter ut sig i förtid för att skaffa det, som man mycket väl kan undvara.-----Industrialismen har sålunda till sist blivit mer en olycka än en lycka för mänskligheten."
Det här är väl "gammaldags" tankar. Idag är det väl svårt att tänka sig att vi skulle leva som före industrialismen. Men byt ut det ordet mot kapitalismen, så blir dessa tankar plötsligt radikala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar