Uppmuntrad av två av mina bloggkompisar fortsätter jag nu med min serie "Urmödrar". Idag ska jag presentera min mormorsmor, Johanna Gren. På bilden, som är tagen i Hilma Lundboms ateljé i Kinna, är hon några år över 50.
När fotot togs hade Johanna dittills gjort en lång och delvis mödosam resa genom livet och då hunnit bli ganska välbeställd. Men starten var inte den gynnsammanste man kunde tänka sig. Hon föddes 1855 som s.k. oäkta barn. Om modern vet jag inte mer än att hon hette Sara. Vart hon tog vägen vet jag inte. Johanna fick växa upp hos sina morföräldrar. Som ogift hette hon Andersdotter efter sin morfar. Denne var kyrkvaktmästare och försångare i Torestorps kyrka.
När Johanna var 20 år gifte hon sig med knekten Elias Andreasson Gren och bosatte sig på torpet Weken i Haby. Hon fick med honom nio barn. Början av äktenskapet blev tragiskt. De fyra första barnen, alla flickor, dog i späd ålder. Ingen av dem levde så länge att hon hade två samtidigt. Den som blev äldst, Elemina Josefina, blev tre år. 1883 föddes förste sonen, Johan, och han överlevde barnaåren och blev till slut mycket gammal. Jag minns honom väl från min barndom.
Elias Gren tog avsked från knekttjänsten och flyttade med familjen till ett annat torp i Haby där makarna började bedriva handel. De hade också rättigheter till "kringföringshandel", dvs de fick resa som gårdfarihandlare. De flyttade ytterligare en gång innan de till slut hamnade på gården Hagakärr i Haratången. Då hade Johanna fått ytterligare en son och två döttrar. Den enda av barnen som föddes på Hagakärr var den yngsta, Selma Teresia, min mormor.
När Selma var tre år dog Elias och Johanna fick ensam klara jordbruk, hushåll, barn handelsbod och gårdfarihandel. Johan, den äldste var då 13 år och han fick arbeta både i handelsboden och med jordbruket. Allt eftersom barnen blev äldre fick de förstås hjälpa till mer och mer. Men Johanna måste ha varit en mycket stark och driftig kvinna. Rörelsen växte och hon fick så småningom som änka, mandat att rösta i val, innan allmän rösträtt var genomförd.
När Johanna blev gammal och gården och handelsboden hade övertagits av sonen Ivar, flyttade hon hem till Selma och hennes familj. Min mamma har berättat mycket om sin mormor, som hon kom mycket nära. Hon måste ha varit en god berättare, precis som min mamma, för jag har hört många historier från och om henne. Men detta får eventuellt bli ett senare blogginlägg för att inte göra det alltför långt idag.
*En liten notering: fotografen Hilma Lundbom, som tagit fotot på Johanna, var en av Sveriges första kvinnliga fotografer och var syster till Hjalmar Lundbom, som blev chef för LKAB i Kiruna. Ytterligare ett intressant kvinnoöde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar