Ännu en stjärna

Den här tiden är farlig för en nostalgiromantiker som jag. I helgen som gått har vi varit ute i stugan ett par dagar och börjat förbereda för julen. Maken satte upp en utegran och drog ledningar med timer så att den skulle tindra så vackert på rätt tid. Själv ägnade jag mig åt inomhusmiljön, bytte gardiner och hängde upp en stjärna även i stugan och tog fram ljusstakarna som hör advent till.

När jag går och plockar med alla dessa ting som på sätt och vis bär på min egen historia, kan jag inte låta bli att tänka på "hur det var då". Inte bara barndomsminnen, utan minnen från olika skeden i livet. Jag tänker på platser vi bott på, hur gamla barnen var när vi bodde här och där och inte minst på människor jag mött i olika sammanhang.

När jag strök och hängde upp gardinerna i rummet, tänkte jag på tiden jag var medlem i föreningen Vetlandabygdens konsthantverkare. Det var en period i livet när jag hade tid att ägna mig åt textilt handverk i olika former. De här fina linnegardinerna i myggtjällsteknik vävdes av Aina Bexell, som var lärare i Holsbybrunn, där vi bodde. Jag minns när hon ställde ut gardinerna i Hantverksgården. Hon hade hängt rullen slätt framför ett fönster och låtit väften genomlysas av ljuset från fönstret. Det var så vackert att jag tänkte att jag måste köpa den gardinen. Jag hängde den i vårt vackra matrum i den stora kåken vi hade i Holsby. Nu hänger de i vår lilla stuga i Sävshult och jag gläds fortfarande åt hur vackra de är och hur hantverk blir bestående, nästan ännu vackrare nu än när de var nya.