Det var länge sen jag skrattade så mycket på en teaterföreställning. I en del scener blev det faktiskt nästan farsartat. Men så här några dagar efteråt när jag tänker igenom vad som hände på scenen är det de tragiska figurerna och deras absurda julfirande, som ger den starkaste eftersmaken.
Alla de fyra kvinnorna på scenen gestaltar högst frustrerade karaktärer. Husets värdinna, som går omkring i sitt vackra, putsade hem och bara längtar efter kontakt och gemenskap med sin man, som i sin tur knappt ser henne, upptagen som han är med företag och affärer och annat långt viktigare än hustrun. Svägerskan, som helst av allt velat ha barn men inte fick några, dränker sorgerna i alkohol. Systern, en kontaktsökande bibliotekarie, som när hon äntligen lyckats ragga upp en karl att ta med sig till familjejulen, förnekar att hon alls är intresserad av någon intimare samvaro och förklarar sig helt ointresserad av sex. Och den unga kvinnan, vän i familjen, som väntar sitt fjärde barn (som hon inte vill ha) och inget högre önskar än att hennes slarver till karl skulle ta lite ansvar och inte bete sig som en barnunge själv.
Och männen sen! Kanske inte lika frustrerade, men väl "ofullgångna". De fyra männen i familjen befinner sig alla på olika sätt kvar i lekstadiet. Och den fjärde, inbjudne författaren, haussas av alla kvinnornas förväntningar på något nytt och spännande, fastän han är fullständigt okänd och bara har lyckats komma ut med en enda bok.
Visst är det karikatyrer, men författaren har ändå lyckats skapa trovärdiga om än skruvade typer. Jag gillar den här typen av "relationsdramer" gärna i komediform, som stimulerar mig att fundera över de psykologiska mekanismerna bakom karaktärernas beteende. Samtidigt som man har vansinnigt roligt.
Jag försökte ladda ner några bilder, men det tog för lång tid så jag lägger in webbadressen till teatern i stället: www.boras.se/kultur/stadsteatern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar