Ett förhatligt plagg

När man ligger däckad i förkylning, hinner man med lite saker, som inte blivit av. Jag har haft en hög med tidskriften Populär Historia, som maken prenumerar på, liggande vid sängen och tänkt att de där ska jag läsa "när jag hinner". Och nu har jag hunnit en bit. Jag har läst en mycket intressant artikel om underklädesmode. Sådana plagg som förr kallades "onämnbara" och som man först de senaste femtio åren börjat skylta med.

Åh, vad jag längtade efter att få använda BH, när jag var i de yngre tonåren. Jag var sent utvecklad. Alla mina jämnåriga kompisar hade BH före mig. Jag hade små förhårdningar och något svällande bröstvårtor, när jag i femtonårsåldern styrde kosan till Hedins i Kinna och med låg röst frågade efter en BH. Jag fick den absolut minsta storleken och dessutom med skumgummiinlägg. Helgen efter skulle vi åka på en ledarkurs med Unga Örnar. Vi bodde på Järnvägshotellet i Herrljunga i flerbäddsrum. Min kompis Anita sa, när vi skulle krypa till kojs att "jag behåller behån på". Jag skulle vilja säga det samma, men den kliade så förskräckligt så jag var tvungen att ta av den.


Tänk om jag då hade vetat, vad jag läste idag i Populär Historia! På 1700-talet var det absolut högsta mode att snöra åt bysten och bli platt som en pannkaka framtill. Det ansågs vulgärt att ståta med en yppig barm. Däremot fick man gärna stoppa upp kjolarna baktill, så det såg ut om om man hade en riktigt stor rumpa! Det var högsta mode. I den konkurrensen hade jag stått mig väl redan i 15-årsåldern.
Nåväl, det dröjde ju inte alltför länge, sett i backspegeln i alla fall, tills jag kunde gå över till nästa modell: Peter Pan. Det var en toppig BH, rundsydda kupor, till formen ganska lik sådana där som vikingakvinnorna bär på populärlitterära bilder. De putade ut läckert under de bardotrutiga klänningar med insydda midjor och massor med underkjolar, vi flickor skulle ha i slutet av 50-talet. Det var bystdrottningarnas tid. Det var Marilyn Monroe, Jayne Mansfield, Anita Ekberg och Brigitte Bardot. En liten plattis som jag stod sig slätt, men jag hade i alla fall midja och rumpa och det var alltid något, även om jag inte uppskattade det så mycket på den tiden.


Nu till bilden ovan. Sådana läckra underkläder har även jag haft en gång, när jag var runt 20. Jag gillade aldrig de här åtstramande höfthållarna, men fint var det! Det var före strumpbyxornas tid. Det var "de raka sömmarnas tyranni". Det gällde att fästa strumpebanden rakt så att inte strumporna snodde sig. Jag undrar vem som brydde sig mer än jag själv. Inte tror jag killarna hade så mycket koll och tjejerna var väl mest upptagna av sina egna sömmar.
Så småningom blev jag gravid och då blev även jag bystig så det förslog. Då skulle man ha amningsbehå och graviditetskorsett. Min andre son är född i september. Jag gick hela den varma sommaren i denna korsett. Inte klädde man av sig på badstranden och ståtade med magen i bikini på 60-talet. Nej, sånt passade sig inte. Det är inte utan ett stänk av avund jag betraktar dessa unga blivande mammor, som nu för tiden självklart vandrar omkring med tajta tröjor och leggings eller för den delen små bikinis och stolt visar upp sina magar. Så härligt de har det i sina graviditeter!
Sedan kom det härliga 70-talet och då klädde vi radikala tjejer oss i velour och Mah Jong och VI SLÄNGDE BEHÅÅN!! Det var en härlig tid! Var tid har sin charm, men kanske var 70-talet det bästa för oss kvinnor hittills.
Jag har använt BH igen sedan dess. I officiella sammanhang när jag ska visa mig för folk följer även jag modets konvenans. Och nu finns det väl kanske anledning, brösten får ju en viss hängtendens med åren. Men hemma i min egen lilla vrå slänger jag fortfarande behån. Detta gissel, som slog igenom först i samband med the new look efter kriget. Korsetter är väl inte så modernt längre. Men nu omformar kvinnor sina kroppar på radikalare sätt. Det är fettsugning och silikonsprutning som gäller. Skall vi aldrig få vara som vi är skapta och vara nöjda och glada och känna oss snygga och attraktiva precis som vi är?!
Nej, jag vill uppmana kvinnor, unga och gamla, släng behån igen och var nöjd med dig själv och allt som livet ger!