måndag 4 januari 2010

Julklappsböckerna

Vi har för vana att alltid ge varandra var sin bok i julklapp. I år fick jag tre stycken, varav jag köpt en själv.

Både maken och jag önskade oss Brutus Östlings och Susanne Åkessons Augustprisbelönade bok "Att överleva dagen". Då köper vi den tillsammans, bestämde vi. Och på Bokus nätbokhandel kostade detta praktverk inte mer än 235 kronor inkl. frakt!

Det är en underbar bok. Jag har ju alltid fascinerats av fåglar, men här får man veta så mycket mer än jag någonsin vetat tidigare. Bara inledningskapitlet om fåglarnas ursprung och konstruktion är makalöst intressant. Och dessa underbara bilder!! Det skulle kunna vara en sträckläsningsbok, vad texten beträffar, men därtill är den volymmässigt alltför stor och tung och det går absolut inte att läsa den i sängen. Man får leta upp sköna fåtöljen och bara njuta.





Av maken fick jag Agneta Pleijels senaste "Syster och Bror". Den har kommit ut i höst och är den tredje av hennes romaner, som bygger på historier om gamla släktingar. Brodern i den här romanen är Agneta Pleijels morfars far. Han hette Albert Berg och var konstnär och döv. Han blev en av föregångarna när de döva organiserade sig i Sverige och arbetade med att utveckla teckenspråket.

Agneta Pleijel har haft tillgång till ett rikt brevväxlingmaterial, som hon ärvt efter sin mamma. Eftersom jag själv är mycket intresserad av att förstå de människor som finns i min egen bakgrund, kan jag känna mig lite avundsjuk på att ha så mycket personligt material, något som jag inte tror jag kan hitta så mycket av i min egen släkt. Men den här boken är ju framför allt en roman om några människoöden och som sådan är den underbar.
Agneta Pleijel inleder en del nya avsnitt i boken med citat av andra författare. Jag kan inte undanhålla mina läsare ett av dem. Det är William Faulkner som skriver så här i Requim for a nun: "The past is never dead. It's not even past."


Den tredje boken fick jag av Krumiluren. Det är Carl Johan de Geers självbiografi "Jakten mot nollpunkten". Vi träffade ju Carl Johan den 6 juni, när vi tillsammans med andra medlemmar i Republikanska föreningen utropade den fria republiken Sverige på Medborgarplatsen i Stockholm. Han var en mycket trevlig bekantskap och det ska bli spännande att läsa hans bok, som jag inte börjat på än. Jag får väl återkomma med recention senare.


2 kommentarer:

Kristina sa...

Det är tur att du är pensionär så du hinner njuta av all litteratur! Det är ju inte bara böcker som tar tid. Kristina

Skogsviola sa...

Jag är väldigt glad att jag hinner läsa igen. Det var några år när det inte blev så mycket skönlitteratur. Just nu ligger jag dessutom däckad av kraftig förkylning och då finns det inget bättre än en god bok.