lördag 6 november 2010

Teaterapan

Jag har en enda syster och hon är god att ha. Hon bloggar också under signatur Långa skuggan. Bloggen heter "Det blir la väl". Det är en bra titel. Uttrycket har hon nog lärt sig av vår mamma - tror jag. På bloggen beskriver min syster sig som en person som har barnasinnet kvar, som gillar att apa sig. Spelat teater och sjungit har hon gjort i hela sitt liv. Det har jag också gjort, men teater har det inte blivit så mycket av för mig som vuxen. Men min syster håller på med detta fortfarande även som pensionär. Du som läser det här kan hitta hennes blogg på min blogglista.

Jag blev inspirerad till detta inlägg efter att ha rotat bland gamla fotografier och hittat bilden nedan.



Bilden är tagen på Hotell Malmen i Stockholm, jag tror att det var 1953. Det betyder att vi två systrar är runt 9 och 11 år. Som så många gånger var scenen för framträdandet ett arrangemang i Unga Örnar. Men detta tillfälle var alldeles speciellt. UÖ hade kongress och vår pappa och boråsaren Ingvar Bogsjö, var utsedda som representanter för Södra Älvsborgs distrikt. De tog med sig sina fruar och i pappas fall även döttrarna. Det var första gången vi var i Stockholm och jag kommer ihåg ganska mycket från den resan. Bl.a. var det också första gången vi åkte rulltrappa, på Pub.

På kongressfesten framträdde en del deltagare med olika program och vi var också på scen, antagligen på uppmaning av pappa, som var oerhört stolt över våra talanger. Den här gången har jag inget minne av att vi sjöng, kanske gjorde vi det också, men det vi presenterar på bilden är en liten dramatisering av Gustaf Frödings dikt Äktenskapsfrågan, ofta kallad "Erk du, Maja du". Alla förstår väl att det är jag som spelar Erk och min syster spelar Maja.

Jag märker att jag skriver "min syster". Hon omnämner mig ofta som "syrran", vilket jag inte så ofta kallar henne. Vår bror, som inte ens var påtänkt vid detta tillfälle, brukar ofta kalla oss båda efter Birk i Ronja Rövardotter, "söstra mi". Hur som helst har vi haft mycket roligt tillsammans och har fortfarande.

Frödings dikt då? Här kommer den:

ÄKTENSKAPSFRÅGAN
En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
"En täppa med bönor och kål och spenat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha't!

En gris ska vi ha att de skulorna till!
Och ankor och höns kan vi ha, om vi vill!
"Och kaffe och socker och sovel till mat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha't!

En ko ska vi driva i bet på vår äng!
"Och bolster av dun ska vi ha i vår säng
och fint postelin och glaserade fat!"
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha't!

Men, Maja du, Maja du, var ska vi ta't?
Jag är för fattig och du är för lat!
Du går på roten och jag går på stat!
Erk du!
Maja du!
Var ska vi ta't?

4 kommentarer:

Långa Skuggan sa...

Kära nån!
Jag sitter och läser din blogg och får tårar i ögonen faktiskt. Så längesen och ändå på nåt vis så nyss. Man förstår inte hur åren har gått. Erk du Maja du sitter fortfarande fast i mitt huvud. Men minns du " Gamla häxan Avundsjuka"? Det var en av de första grejerna du gjorde på scenen. Vet du att hon är med i vår bokteater? Jag fann den i en gammal läsebok när vi skulle göra manus till teatern och den passade precis så nu är det jag som är häxan Avundsjuka. Jag kom ihåg nästan hela texten! Konstigt va?

Långa Skuggan sa...

Förresten du tar väl inte illa vara att jag säger syrran?

Skogsviola sa...

Visst kommer jag ihåg häxan Avundsjuka. Jag var nog ganska bra på att deklamera och fick lära mig ganska många dikter utantill både i UÖ och skolan. Men kommer du ihåg den första du läste? Den om den lilla tjejen som inte nådde upp!
Förresten - det är klart att jag inte har något emot att du kallar mig syrran. Tvärtom!

Långa Skuggan sa...

Jodå, visst minns jag det. Det var nog precis då som jag upptäckte tjusningen med att stå på scen. När jag var klar med dikten och tackat för applåder skulle jag gå ut. Då vände jag rumpan mot publiken för att ta upp böckerna som jag hade stått på. Publiken blev förtjust och skrattade(snällt). Jag var fem år och minns fortfarande att det kändes finfint.