Jag hör på radion att idag, på vårdagjämningen, är det också proklamerat Internationella poesidagen. Det är FN-organet Unesco, som handlägger kultur och utbildning, som har kommit med denna utmärkta idé.
Jag har alltid läst poesi till och från och vi har ganska många böcker på vår lyrikhylla. Jag började fundera på om jag har någon favoritpoet, men kunde inte bestämma mig. Det finns så mycket att välja på. Nu har jag i alla fall plockat fram tre poeter ur min hylla och ger några exempel på lyrik, som jag tycker om.
De tre författarna lever inte längre. Det är två män, som båda blev mycket gamla, över nittio år, Ragnar Toursie och Alf Henriksson, och en kvinna, som levde ett intensivt och delvis självförbrännande liv och bara blev femtioett år, Sonja Åkesson.
Jag börjar med Sonja. Först tänkte jag välja hennes mycket kända dikt Äktenskapsfrågan, den som börjar "Vara vit mans slav". Men så hittade jag en annan dikt på uppslaget innan. Jag tycker den passar nu i vårtider:
VÅRKVÄLL
Den första vårdagen
kom det ingen post
och ingen hörde av sig på hela dagen.
Till middagsfärsen skalade jag lök:
ögonlocken skavde och fånades.
Hisslampan skar sig på kvällshimlen.
Barnet kom äntligen in
svettvått och flämtande
med en påse frusna fåglar.
Jag gjorde bekantskap med Ragnar Thoursie på teaterns fredagslyrik förra säsongen. Thoursie hade då kommit ut med den, som skulle bli hans sista diktsamling, "Sånger från äldreomsorgen". Jag blev så tagen av uppläsningarna av hans dikter att jag genast skickade efter samlingen från Bokus. Jag väljer två korta dikter.
DAGENS DIKT
En stund av eftertanke
formar sig till dikt.
Sådant är vårt liv:
en dikt - när väl vi tänker efter.
Vi kom från intet,
går till intet.
Däremellan är vårt liv,
en strimma ljus, en dikt.
VÄNTAN
Jag försjunker lätt i tankar
och sysslolöshet. Allt medan
molnen drar förbi mitt köksfönster.
Det kvarglömda fruktträdet
redan i början av juli
fått gröna små äpplekart,
i rader täcker de grenarna.
- Vad väntar jag på?
Vad väntar på mig?
Så ska jag avsluta med en av mina favoritdikter, skriven av den mångsidige Alf Henriksson och publicerad i samlingen "Tidernas framfart".
HANDEN
Mången målar en kalv som en sol
och anses för rena genit.
Men den som vill göra en hederlig stol
har inga genvägar dit.
Mången diktar med grumliga ord
och folk säger: underbart.
Men den som vill snickra ett användbart bord
är tvungen att tänka klart.
Hjärnans drömskhet är utan gräns
och ögat ser som det vill.
Men handens medfödda intelligens
kan ingenting konstra till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar