söndag 17 juli 2011

Älskade Evert!



Vi tittade på programmet om Evert Taube härom kvällen maken och jag, och greps av en stark nostalgikänsla. Vi har så många gemensamma upplevelser och minnen förknippade med denne diktare och musikant, författare, konstnär och filosof.

Hemma i mitt föräldrahem fanns två häften med Evert Taubes visor. Häftena innehöll texter och noter till melodistämmorna. Dessutom illustrationer av diktaren. Där fanns både handelsman Flink och Maj på Malö, Fritiof Andersson och Astri förstås. Och flera självporträtt av konstnären. När jag lärt mig spela lite piano, tog jag ut basackord till en del av visorna. Något sådant fick man inte lära sig av kantor Elmqvist. Inga improvisationer där inte! Men jag har fortfarande en förkärlek för F-dur. Det var den tonart "Balladen om Gustav Blom från Borås" presenterades i och det var den första visan jag lärde mig utantill.

I tonåren köpte jag en gitarr för mödosamt hopsparade slantar från sommarjobb på Almedahls fabrik i Kinna. Jag köpte också en häftad upplaga av "50 visor av Evert Taube". I den boken fanns också ackordsanalyser och lite nyare visor, som inte fanns med i de tidigare häftena och jag utökade min repertoar av Taube-visor med bl.a. Sololá och Pepita dansar. Gitarren fick följa med till Viskadalens folkhögskola, där jag anmält mig till en tre månaders sommarkurs året efter jag tagit studenten. Där sprang vi redan första veckan på varandra, han som skulle bli mannen i mitt liv och jag.

Redan första kvällen, när jag hade bjudit in honom till mitt rum, upptäckte vi ett gemensamt intresse - visor i allmänhet och Taube i synnerhet. Gitarren och de 50 visorna åkte fram och vi drog hela "Möte i monsunen", så det hördes runt hela elevhemmet genom de tunna väggarna. När jag första gången följde honom till Stockholm och hans lilla vindskupa på Majorsgatan på Östermalm, visade han mig på trädkronorna vid Grev Turegatan tvärs över takåsarna. Där bodde Evert på den tiden och träden hade han räddat kvar genom högljudda protester, när någon fastighetsförvaltare fått för sig att såga ner dem.

På den vägen är det. Det är nu fyrtioåtta år sedan vi fann varandra. Det skulle vi förstås ha gjort även utan Evert Taube, men nu finns han med oss redan från första början och finns kvar som en symbol för mycket som vi har gemensamt - musik, poesi, konst.... och vår kärlek, förstås!

I TV-programmet härom kvällen fick vi många exempel på Everts fantastiska formuleringskonst. Jag skall bara återge ett av dem. Det var Per-Evert Taube, som berättade att han en gång som barn frågat sin far vad en bouillabaisse är för något. "En fisksoppa", sa Evert. "Och hur är den då?" fortsatte sonen. "Den är sådan, att om man tycker att allt är ett elände och man vill sluta sitt liv, man då äter en bouillabasse, då vill man fortsätta att leva", förklarade Evert.

När programmet var slut sa maken: "Man kan vara glad över att varit samtida med en sådan person!" Och jag höll med.

5 kommentarer:

Torbjörn B sa...

Fint och tänkvärt inlägg, Vendla.

Just "Balladen om Gustaf Blom från Borås" råkar vara min egen absoluta favorit bland alla Evert Taubes mästerverk.

Torbjörn B

Skogsviola sa...

Torbjörn!
Jag blev glad för din kommentar, verkligen. Och Gustav Blom kan jag fortfarande utantill, fast jag inte kan ha varit mer än högst 10 år, när jag lärde mig den - eller kanske just därför!

Polargrevinnan sa...

Här är en till som gillar ditt inlägg.
Kan varken sjunga eller spela men jag älskar musik och visor.
Vi sjunger mycket när vi träffar vänner och släkt. Många spelar och sjunger i kör. Och Taube är alltid med. Hans visor är de som de flesta kan utantill.
Jeanne som var och hälsade på oss
blev vald till president i Taubesällskapet i New York. Hon skall sprida Taubes musik bl.a. i alla skandinaviska klubbar. Vi köpte en bok till henne med Taubes visor med noter och olika arrangemang.
Jag har suttit och lyssnat på Martin Fröst som var sommarpratare. Jag älskar klarinett och Fröst ansess vara en av världens främsta.
Ja, vad vore livet utan sång och musik.
Härligt när man har gemensamma intressen och fint när kärleken finns efter så många år.
Jag har inte haft samma tur men mannen jag lever med nu blir det många år med.
Solen skiner och det får bli en promenad till i dag. Sambon spelar golf - det ända som vi inte delar.
Ha det bra.
Kram Viola

Skogsviola sa...

Viola!
Tack för din kommentar. Jag hade tänkt citera en kärleksdikt av Evert, som inte är så känd, men jag glömde bort det i hastigheten. Men jag kan ju göra ett inlägg till. Det finns mycket att skriva om Taube, minsann. Och så fann du och jag ytterligare gemensamma beröringspunkter!
Kram!
Vendla

Torbjörn B sa...

Polargrevinnan,

Martin Fröst går inte av för hackor! Jag fuskar själv som klarinettist sedan 30 år tillbaka, så jag vet hur svårt det verkligen är att få det att låta riktigt bra. Mozarts klarinettkonsert i A-dur framförd av Martin Fröst - det är en fröjd för örat det!

Torbjörn B