Det blev helt apropå en liten nostalgitripp idag. Jag hade gjort en omregistrering av min anmälan till donationsregistret och fick med posten en bekräftelse att så skett. När jag skulle sortera in detta i en pärm jag har med lite av varje, hittade jag under bladet "övrigt" en del riktigt gamla grejer.
Där låg bland annat vårt vigselbevis utfärdat av Borgmästare Wilkens i Göteborgs rådhus den 27 augusti 1964. Där fanns min gamla examensuppsats på Sopis. Inom parentes sagt, rätt dålig, men ändå bra på den tiden. Det krävs betydligt mer nu för tiden. Det har jag erfarit, när jag tagit del av dotterns vedermödor.
Nåväl, betydligt angenämare var de dokument från BB i Boden, som bevisar att jag där fött två friska gossebarn efter normala förlossningar. Något liknande finns inte om det friska flickebarn jag födde i Kalmar, men jag har istället sparat två plastband, ett litet och ett lite större, som bevisar den saken. I Boden fick vi inte plastband, jag tror den var bomullsband med tuschskrift, som togs bort när vi åkte hem.
Och så fanns där mitt första körkort. Kan någon se att det är jag?! En blyg skolflicka, eller...? Jag ser ut som de elever vid gymnasiet i Boden, där jag arbetade som skolkurator. Det var en nödvändighet att skaffa körkort. Jag var egentligen inte så intresserad av att köra bil. Hemma fanns ingen bil, när jag växte upp. Pappa hade motorcykel och köpte inte bil förrän jag flyttat hemifrån. Men mitt livs kärlek är synskadad. Skulle vi ha bil, fanns inget alternativ.
Jag började övningsköra hos den aktade körskolan Norléns i Boden. Far och son, jag fick köra med sonen. En timid man, som jag efteråt förstått hade en mycket god pedagogisk förmåga. Framför allt tog han det lugnt. Jag hade aldrig suttit bakom en ratt före den första lektionen. Jag minns att Ingvar (så hette han) lärde mig hur jag skulle balansera kopplings- och gaspedalerna med känsla för att fixa dragläget. Ingvar sade: " Kvinnor brukar ha lättare för detta än män. Kvinnor är känsligare, gasen är som att hantera pedalen på symaskinen. Man får använda pedalen rätt efter omständigheterna." Tänk, jag förstod precis hur han menade. Så mycket som jag suttit vid en symaskin!
Det var bra att övningsköra i Boden. Jag började efter nyår och körde upp i april. Vinterväglag hela tiden. Halkkörning på Bodträsket. Ingvar tvingade ner mig i en garagenedfart full med snö och jag skulle backa upp. Jag fixade det och var omåttligt stolt.
Jag fixade körkortet också. Behövde bara köra upp en gång. Sedan köpte vi en SAAB med tvåtaktsmotor och tuffade runt i Norrbotten. Vilken lycka!
Vi höll oss till SAAB i många år. Numera kör jag inte så mycket. Men jag har alltid gillat att köra bil. I år ska jag byta körkort igen. För vilken gång i ordningen minns jag inte. Men körkortet är för evigt förknippat med Boden och min pedagogiske körlärare, Ingvar Norlén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar