Varför smakar inte renköttet ren

Vi har väntat ett tag på att få tag på renkött. Ibland finns det på COOP, men det är ganska dyrt 3-400 kronor kilot för en stek och över 400 för filéerna. Nu var det sista datum, så varför inte slå till. Små fina stekar för sextio spänn!

Ja, jag vet, snåla pensionärer! Men ändå. Man får hålla lite i slantarna, även om man älskar renstek.

Maken lagade maten. Det brukar han göra när vi har renkött. Han har det i generna på något vis. Det doftade frestande gott, när han brynte köttet. Jag ordnade en lite förrätt med kallrökt lax, smetana, dill, lime och nybakade baguetter från min egen ugn.

Sedan skulle det hela avnjutas. Jag skar upp steken, den var saftigt rosastekt. Som tillbehör serverades rostade rotfrukter. Små delikatesspotatisar ingick i det hela, fantastiskt goda faktiskt. Steken hade bräserat i rödvin i ugn vid låg temperatur. Goda kryddor därtill. På skyn gjorde han en smaskig sås förstås. Allt var perfekt. MEN VARFÖR SMAKADE INTE KÖTTET REN???

Det var faktiskt inte första gången vi upplevde det här. Vart har viltsmaken tagit vägen i vårt mesta viltkött? Man kan misstänka att det har att göra med att renarna inte föds upp som förr. Det verkar som om de blir mer och mer lik farmade djur. Jag har hört att de numera utfodras med pellets. Det är en följd av Tjernobyl kanske. Och kanske det beror på att köttet läggs tillrätta för moderna människor, som inte tål ben och fett på köttet. Renmärgben t.ex.  kan vi inte överhuvudtaget få i södra Sverige. Det finns inte på kartan att man kan sälja kött med fett på. Allt ska va renskuret. (märkte ni vitsen?) Det är i benen, märgen och fettet som smaken sitter. Maken säger att fettet på svansstumpen skulle vara tre fingrar tjockt. Det var för mycket även för mig. Man kan ju skära bort det när man ska äta, men det bör finnas med vid tillagningen.

Nåväl, det blev gott i alla fall, riktigt gott. Nu gonar vi oss med resterna av vinet och njuter fredagskväll. Men vilt smakade det inte!