Besök i familjehistorien

Vi håller på att göra oss av med vårt gamla skrivbord. Detta för att jag ska få bättre plats för datorn och maken ska få en skönare läshörna i sitt rum. Av den anledningen måste jag först planera om inredningen i morfars gamla chiffonjé, som jag ärvde när mamma gick bort. Jag måste ju bereda plats för en del grejer som nu ligger i skrivbordslådorna.

Att gå igenom gammalt lådmaterial är som att titta in i sin egen och förfädernas historia. Man stannar vid än det ena, än det andra. Läser om gamla brev, hittar visitkort, gamla resaturangnotor från speciella tillfällen och allt möjligt annat. En hel del åker i papperskorgen. Men det finns också en del saker, som ska få överleva mig.

En sådan sak är pappas gamla plånbok. Den låg alltid på samma plats i skrivbordslådan och fylldes på varje torsdag när han fick avlöning. Mamma och pappa hade gemensam hushållskassa. De hämtade en sedel där när de skulle handla. För småpengar hade de varsin portmonnä. Plånboken lämnade aldrig skrivbordslådan.

Nu när jag tittar igenom plånboken igen, finner jag några papper som närmast kan betecknas som historiska dokument. Det är bl.a. några ransoneringskort sedan kriget, men de viktigaste för mig är två kvitton från 1939. Mamma har i alla år sparat dessa kvitton på deras första möbler och husgeråd till det nya hemmet, en liten lägenhet på ett rum och kök på andra våningen i morfars och mormors hus på Hedåker i Kinna. I den lägenheten tog jag och min syster våra första steg i livet. Vi bodde där tills jag var fem och hon tre år.

Möbelkvittot är daterat den 6/8 1939. De gifte sig den 19/8, dvs strax före krigsutbrottet. Mamma var bara nitton år, pappa skulle fylla tjugosju. Det dröjde ungefär en månad innan han blev inkallad och mamma blev ensam i den nyinredda lägenheten.

Summorna på kvittona kan tyckas mycket ringa i dagens penningvärde. Hela husgerådslistan - 30 poster - gick på 34, 40. Det dyraste på listan var en gryta för 3, 80. Möblemanget kostade 635 kr allt som allt. Tyvärr vet jag inte hur stora deras inkomster var, men de hade säkert sparat ett tag för att kunna köpa allt detta kontant vid ett tillfälle. Lite finns fortfarande kvar. Jag har stolarna till matbordet och min syster har en buffé, eller sideboard som det heter nu för tiden. När jag ser det här kvittot, tänker jag att dessa stolar ska jag även i fortsättningen vårda ömt.