På måndag har jag tid på ortopedverkstaden. Jag ska få nya inlägg till mina värkande fötter. Därför gick jag idag och köpte ett par nya Ecco-skor. De ska hålla ett tag har jag tänkt och jag ska gå många rundor i stan och i Annelundsparken med dem.
När vi kom hem efter shoppingrundan berättade maken en historia från sin barndom, som rörde mitt hjärta.
En av hans äldre systrar, Hannas och Levis fjärde barn, som var född 1929, fick ett par nya skor när hon var i de tidiga tonåren. Hon var så glad och lycklig för sina skor att hon lade dem under huvudkudden, när hon gick till sängs.
Jag tycker att detta är ett riktigt tidsdokument. Det torde ha hänt i början av 1940-talet. Att få nya skor var en viktig händelse. I det lilla nybyggarhemmet i Lappland, med många barn att försörja, fanns inte möjlighet att ge alla barn nya skor alltför ofta.
Vilka barn idag lägger sina nya skor under huvudkudden? Inte så många tror jag. Inte jag heller när jag var barn. Men jag kan ändå känna igen känslan. Det var något speciellt att få något nytt, som var mitt alldeles eget.
Nu går jag omkrin g på värkande fötter och gläds åt mina nya skor. Men jag lägger dem inte under huvudkudden annat än i tanken.
365 Foton 2024 - 212 Offentlig konst (330)
16 timmar sedan
2 kommentarer:
Jag minns när vi var med mamma och skulle ekipera oss en vår. Jag tror affären hette "Freden"? Vi fick poplinkappor och pepitarutiga byxor och angorabaskrar. Så mycket köpekläder på en gång! Vi var ju vana vid hemmasytt. Jag minns att jag var rädd att mamma hade mist försåndet och inte hade pengar till allt. Men härligt var det.
Förresten tog Lina med sig sin ryggsäck i sängen när hon skulle börja lekis. Det var en rosa rygga. Den var fin.
Jag minns också det där. Jag tror att själva huset, som låg vid 1:a Vallåsgatan (?), kallades Freden. Affären tror jag hette något med Barnekiperingen. Hon som hade affären tror jag var mamma till vår dåvarande frissa, Birgitta.
Skicka en kommentar