Sociala media

Det pratas och skrivs så mycket om sociala media nu för tiden. Då menas i allmänhet, bloggar och facebook och twitter och annat i den stilen. Men jag har upptäckt ett socialt medium till.

Det handlar om gåstavar. Jag märkte det så fort jag började använda dom på ställen där det går annat folk också. Inte när maken är med, nänä. Men när jag går ensam får jag ofta små trevliga nickar och leenden av framför allt äldre herrar, som själva går med stavar. Det är ungefär som alla motorcyklister hälsar på varandra ute på vägarna, även fast man inte känner varandra. Det är en slags samhörighet - vi som går med stavar!

Igår gick det ett steg längre. När jag kom ut från arbetsterapin, satt två gentlemän vid var sitt bord i kaféet i entréhallen. När jag stannade till några sekunder för att ta på mig handskar och stavar, kände jag att den närmste av dem iakttog mig. Jag tittade tillbaka och log lite och då kommer det ofelbart "Har du tappat skidorna?!" Jag är ju inte alldeles tappad bakom en vagn, så jag svarade väl något i samma stil tillbaka och sen var snacket igång. Vi hann avhandla en del om för- och nackdelar med stavar, om vintern och snön och andra angelägna ting. Efter en stund kunde den andre gubben inte bärga sig utan reste sig från sin plats och blandade sig i samtalet. "Jag har också ett par stavar", sa han, "men problemet är att dom springer ifrån mig. Hjärtat hinner inte med."

Nähä, så kan det vara. Men mitt hjärta värmdes lite av de vänliga gubbarna. När jag gick hem smälte snön och jag fick kliva över pölarna. Jag tänkte på gubbarna och började gnola på Kaj Gullmars På en byväg om våren, så jag glömde att jag hade ont i knät och kände att våren nog är på väg i alla fall.