Vid en titt i nostalgilådan hittade jag mina poesialbum. Jag har två stycken sparade från min barndom. När jag bläddrar i dem känner jag starkt doften från en svunnen tid. Alla småflickor hade en sådan bok. Det här är min första bok, som jag fick av min kusin Urban, när jag fyllde nio år. Boken lämnade man till sina vänner för att de skulle skriva en vers och gärna göra några vackra bilder. En del klistrade in bokmärken. Men verserna var viktigast. De kunde handla om lyckönskningar i livet, gärna med att man skulle tänka sig för och inte göra något dumt. Men det kunde också vara skojverser, t.ex. den mycket vanliga:
Jag vill sitta i ditt minne på en liten, liten pinne.
Men om denna pinnen brister
laga den med Karlssons klister.
En del verser handlade om att man inte alltid skulle ha samma efternamn, dvs en tillönskan att man skulle bli gift en gång i framtiden. Då kunde det heta så här:
Må din väg bli ljus och solig
och din gubbe fet och rolig.
Pojkarna hade inga poesiböcker, men någon gång kunde de nedlåta sig att skriva i någons bok. En enda pojke ha skrivit i min bok. Det var min klasskamrat Rolf Julander, numera känd som bagarn i Sandhult. Han skrev så här rart:
Lyckan kommer, lyckan går
lycklig den som Vendla får.
Ibland lämnade man boken till en vuxen. Oftast föräldrar, mor- och farföräldrar och någon lärare. En av mina lärare var Rut Medeby. Hon skrev den här dikten med tillägg:
"Härligt är endast det unga och sanna,
skönaste fröjden är oskuldens fröjd.
Ungdomens oskuld erövrar allena
livets förklarade, strålande höjd.
Ljuvaste drömmar om sällhet och ära,
kronan av livet, o ungdom är du.
Lycklig är den, som i åldern kan bära
glad dina törnfria rosor ännu."
Sen lade hon till: "Lycklig den, vars huvud är med hjärtat i förbund!"
Pappa skrev i båda mina poesiböcker och i båda framhöll han glädjen med att höra mig sjunga och spela. Han var själv helt omusikalisk, men han uppskattade mycket musik och sång. Jag scannade hans vers, men eftersom han hade en mycket egenartad handstil, väljer jag att skriva rent den nedan:
Eftersom jag tittat i din poesi, måste jag väl skriva några rader däri.
När jag hör dig spela på piano och fiol, då är det så roligt, då är du pappas sol.
Fortsätt som du börjat och ge inte upp för motgång,
skingra sorg för andra med din musik och sång.
De finaste alstren i min poesibok, var sådana som skrevs av flickor som även kunde illustrera. De här flickorna var lite äldre än jag och det är uppenbart att de tyckte det var roligt att göra detta. Det var flickor, som jag inte kände så väl, men de var nästan som proffs och alla ville ha verser från dem. Jag har flera sådana i boken och här kommer ett par exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar