måndag 6 december 2010

Storhetsvansinne

Vi gjorde en stockholmstripp i veckan. Att vi åkte just nu berodde på att maken fått inbjudan till SRF-seniorernas adventsmiddag på onsdagen, därifrån till svåger och svägerska i Huddinge ett par dagar, för att sedan landa hos dottern i hennes mysiga lägenhet i Fruängen.

När vi besöker dottern är det ett par saker vi alltid brukar göra: 1. äta en kväll på restaurang, 2. Gå och se någon utställning. Så också denna gång.

Det var sedan länge givet att vi skulle se den kinesiska terrakottaarmén på ostindiska muséet på Skeppsholmen. Och visst var det fantastiskt intressant. Men, som dottern uttryckte det, "Det känns som att smaka en enda liten smula av en stor kaka". Det vi fick se var ju bara en bråkdel av hela armén, den som den förste kejsaren av Kina lät göra för att vakta hans grav. Själva graven är fortfarande inte utgrävd och troligen inte hela armén heller. Kejsaren Qins regeringstid varade endast i tre år. Hur många människor som gått åt för att tillverka alla dessa lerfigurer i normalstorlek, kan man inte föreställa sig. Efter 15 års krig övertog Han-dynastin makten i Kina. Dessa kejsare gjorde också arméer i lera, men i miniatyr. En del av detta är också utställt i de bergrum, som anlades av försvarsmakten under 2:a världskriget och som för första gången öppnas för allmänheten, vilket i sig också var intressant.

Historien är full av exempel på män, som lider av storhetsvansinne, från de egyptiska faraonerna, kinesiska och romerska kejsare till nutidens despoter i Nordkorea t.ex. Det har tagit sig olika uttryck genom seklerna, men man kan undra om mänskligheten någonsin blir fri från dem. Jag är i alla fall glad att jag inte levde på kejsar Qins tid.

Jag tog inte några egna bilder, utan köpte några vykort. Här kommer några gubbar:

Generalen himself


Delar av kejsar Hans miniarmé


Några figurer från Han-tiden, soldater och arbetare. De lär ha haft kläder av tyg, som förstörts av tidens tand.

Inga kommentarer: