Synden

Denna regniga dag, när vattnet skvalar i stuprören och snön försvinner mer och mer, ägnar jag mig åt att baka grahamsbullar och lyssna på radion.
Intressanta program i P1 som vanligt. Idag ett samtal med Åsa Simma, samisk skådespelerska och kulturpersonlighet. Hon berättade bl.a. om sin uppväxt i Norra Lappland som barn till renskötande samer och hur hennes mamma lärde henne att jojka.

Jojken är ett sätt att uttrycka känslor, både glädje och sorg, berättade Åsa. Men hennes mamma hade också varnat henne för att jojka i olämliga sällskap. Folk utanför samekretsen hade lite underliga uppfattningar om jojken. Bl.a. att det bara var berusade människor som jojkade och vad skulle de då säga om att ett litet barn utförde en så ogudaktig handling?!

När Åsa var nio år fick hon kontakt med den kände jojkaren och diktaren Nils Aslak Valkeapää. Han hörde att flickan kunde jojka och erbjöd henne att följa med honom på turné på Nordkalotten. Nils Aslak var en stor man och idol för de unga samerna.

När Åsa kom hem från turnén, blev hon hånad och retad av skolkamraterna. "Har du varit ute och supit och jojkat?" Eller, "du vet väl att det är syndigt att jojka och att du inte kommer till himlen, när du gör sånt!"

Åsa blev ledsen och ringde Nils Aslak och berättade vad som hänt och att hon inte ville fortsätta att jojka. Men då fick hon till svar: "Åsa, om det är så att man inte får jojka och vara glad i himlen, vad har du då där att göra?"

Åsa växte upp i en tid när den stränga laestadianismen hade stort inflytande på Nordkalotten. Jag tycker detta är ett bra exempel på hur intoleranta vissa religiösa åskådningar kan yttra sig. Och hur uttryck för människors glädje, inte minst inom musiken, har skuldbelagts. Åsa fortsatte att jojka. Själv spelar jag dragspel med glädje. Det är ett instrument, som också har en "syndig" historia. I tio år bodde jag i det s.k. bilbelbältet i Småland. Där fick jag höra, visserligen före min tid, att dragspel kallades för "syndaskrynkle". Men det har jag förstås aldrig tagit åt mig.