På fredagskvällen var vi samlade allesammans till en måltid och lite förskottsfirande av Tildas 15-årsdag. Tilda hade lagat maten, tre rätter. En räkbakelse till förrätt, sedan en variant på burgundisk köttgryta och som avslutning vit chokladmousse med passionsfrukt. Vi har alltid varit roade av matlagning i familjen och det är trevligt att se barnbarnen ta över intresset.
När vi sitter vid bordet får jag en fråga från sonhustrun Anneli. "Hur känns det egentligen att ha vuxna barn? Det är så svårt att föreställa sig", sa hon. Frågan inledde ett samtal som snart kom att hamna på det existentiella planet. Mina barn är ju inte bara vuxna, de är "redan" medelålders. Jag skriver "redan" eftersom åren går så fort. I förra veckan skrev jag i bloggen om äldste sonens födelse, som om det hände alldeles nyss. Perspektivet framåt är mycket kortare, vilket inte är lika roligt att tänka sig.
Glad och stolt är jag över alla mina barn och barnbarn. Och glad är jag också över mina fina svärdöttrar. Och till påsk kommer dottern från Stockholm till oss, så vi får rå om henne också några dagar.
På lördagen fixade Albin middagen. Amerikanska hamburgare. Albin visade sig vara en fena på att blanda färs och steka biffar. Det hade han lärt sig på "elevens val" i skolan. Till efterrätt bjöd Albin på glass med chokladsås. Det är smaskens det också.
Så fick vi också bekanta oss med nyaste familjemedlemen 14-veckorsvalpen Nelson av rasen portugisisk vattenhund. Ett veritalbelt charmtroll. Och familjen växer!
1 kommentar:
Ja, åren går fort. Jag besökte också en son i helgen. När jag tittar på mina söner är det svårt att se dem som tultande runt mina ben. Jag har en väninna som inte har några barn och hon är nästan bitter. Hon sa senast vi sågs att först pratade vi om barnen och nu pratar vi bara om barnbarnen. Men av hjärtat är fullt, kommer ut ur munnen. Det är något att vara tacksam över att ha fått uppleva att ha barn och nu barnbarn.
Ha det bra.
Kram Viola
Skicka en kommentar