bland mammas efterlämnade papper i chiffonjèn. Ett brev som hon fått av sin första skolfröken, som flyttat från Kinna, men som den duktiga skolflicka mamma var, hon tydligen haft kontakt med. Av brevets datering att döma var mamma tio år när hon fått svar från sin fröken. Brevet säger en del om den lilla flickan Dagmar, men också en del om den ensamma småskollärarinnan på landet. Så här står det i brevet:
Hovgårds skola d. 13 okt -30
Min lilla Dagmar!
Hjärtinnerligt tack för Ditt lilla rara brev! Du kan inte tro så glad jag blev, då jag såg, att ni inte hunnit glömma bort mig där oppe i Västergötland. Själv tänker jag så ofta på mina pojkar och flickor i Kinna. Det var ju så roligt att arbeta tillsammans med er. Men det tycker nog också er nya fröken, förmodar jag.
I min skola här har jag bara 14 barn och det är ändå 4 klasser tillsammans. Men det är så glest bebyggt här. Själv har jag mer än 5 minuters väg till närmaste granne och bortåt ½ mil till närmaste handelsbod. Det kan Du knappast göra Dig en föreställning om, lilla Dagmar. Och det är inte alltid roligt att ha så långa avstånd vart man skall. Men under sommaren är det mycket vackert här - skog och sjö.
Nu ber jag om mina hälsningar till er allesammans i min förra klass. Hoppas att ni allesammans mår bra och växer och blir stora och duktiga pojkar och flickor.
Till sista får Du hela fånget fullt av hjärtevarma hälsningar från Din förra lärarinna
Gertrud Ernby
2 kommentarer:
Nä, nu fäller jag allt en liten tår för lilla Dagmar!
Ja, man undrar ju vad hon själv hade skrivit till sin fröken.
Skicka en kommentar